Lago de Atitlán - Iximché Guatemala

2016-02-02 - 2016-02-07

Ansedd som en av världens vackraste sjöar ligger vulkansjön Atitlán på knappt 1600 meters höjd i de Guatemaltanska bergen, Sierra Madre, väster om La Ciudad Guatemala.

Lago de Atitlán kantas av mindre och medelstora samhällen, till största delen befolkade av Maya-stammarna Kaqchikel och Tz´utujil. Den södra delen av sjön ramas in av de tre vulkanerna Atitlán, Tolimán och San Pedro.

Sjön är 12 kilometer på det bredaste stället och når ett maxdjup på 340 meter och är därmed Centralamerikas djupaste sjö. Lago Atitlan bildades för 84 000 år sedan i den vulkaniska aktivitet som skapade Centralamerika.

Denna aktivitet startade för 11 miljoner år sedan och man kan med visst fog säga att den fortfarande pågår då Guatemala i dag har 3 aktiva vulkaner, varav två just nu uppvisar ovanligt mycket aktivitet.

På sluttningarna längs sjön odlar man kaffe, majs, lök, avocado, mandariner med mera. Man tar sig med små snabbgående båtar, lanchas, mellan de olika samhällena, då det inte finns någon väg som binder samman dem.

Några av samhällena är till viss del präglade av en lågmäld turism medan flera andra ter sig som genuina maya-samhällen med uteslutande lokal befolkning.

Två timmar till fots söderut längs den östra stranden från Panajachel i norr och man anländer San Antonio Palopó efter att halvvägs ha passerat Santa Katarina Palopó. San Antonio ligger på de branta sluttningarna ner mot Lago de Atitlan.

Mellan de små husen av betongblock och med tak av korrugerad plåt slingrar sig ett par smala gränder parallellt med sjön och ännu smalare, och mycket branta, trappor klättrar från gränderna uppåt berget. Mitt i samhället finns den vita kyrkan vägg i vägg med en liten marknadsplats där det också finns ett litet kök och ett par plaststolar där man kan få en liten almuerzo, dvs dagens rätt.

I San Antonio Palopó bor Maya-stammen Kaqchikel. Samtliga kvinnor här bär samma, glittrande kläder. Halvlånga kjolar av tyg med olika nyanser av blått, violett och turkost och med glittrande trådar invävda i tyget. Därtill blusar i samma stil och slutligen vackra, glittrande hårband i det långa, kolsvarta håret. Alla Kaqchikel-kvinnorna, från småflickorna på 4-5 år och uppåt, har samma, traditionella kläder och hela San Antonio Palopó glittrar kontinuerligt.

Dagar med klart väder ser man med lätthet tvärs över sjön och det är då lätt att förstå varför sjön rankas som en av världens vackraste. Andra dagar lägger sig ett lätt dis över sjön och man kan nätt och jämt urskilja konturerna av bergen och vulkanerna tvärs över, vilket då ger ett lite hemlighetsfullt och mystiskt intryck.

En bit nordost från Lago de Atitlan, på 2 270 möh uppe i Sierra Madre nära staden Tecpán, ligger ruinerna av Iximché, en gång huvudstad för Maya-stammen Kaqchikel. Av olika orsaker, bland annat stridigheter mellan olika Maya-stammar, flyttade Kaqchikel söderut upp i Sierra Madre och grundade Iximché på 1400-talet.

Staden anlades högst upp på berget med raviner på tre sidor och en grävd vallgrav med bro över på den fjärde sidan, samt med vulkanerna vid Lago de Atitlan i horisonten.

I själva Iximché bodde de styrande familjerna, totalt cirka 300 personer. Runt omkring staden bodde resten av Kaqchikel-stammen, uppskattningsvis 30 - 40 000 personer.

Staden, som mäter 1,5 km på det längsta hållet, bestod av 6 plazas med tempel, offer- och ceremoniplatser, bostads- och styrelsebyggnader samt idrottsplatser. Kaqchikel var nämligen mycket förtjusta i bollspel och här fanns 3 stycken arenor med bollplan och läktare.

Fundament, grunder och en del väggar var fint uppmurade av natursten medan överbyggnader och tak var utförda i trä och av palmblad. Ruinerna är, trots att en del förstördes i den stora jordbävningen 1976, mycket väl bevarade.

Kaqchikel kunde, på grund av stadens strategiska läge uppe på berget, försvara sig framgångsrikt mot rivaliserande Maya-stammar men stod i längden chanslösa mot de invaderande spanjorerna. Staden brändes ner av dessa 1528 och 1540 besegrades Kaqchikel slutligt och deras ledare hängdes.

Idag är Iximché inte bara ett turistmål och en bit levande historia för dagens Maya utan också ett pilgrimsmål för de Kaqchikel som fortfarande praktiserar den gamla Maya-tron med dess ritualer. För detta ändamål finns en helig plats i utkanten av Iximché.